Mona, media och socialdemokratins kräftgång

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om sossarnas val av ny partiledare. Kul att det blev en kvinna den här gången. Det var inte en dag för tidigt. Lite trist bara att det inte blev någon större överraskning. Mona Sahlin har ju funnits i dom socialdemokratiska toppskikten hur länge som helst. Det socialdemokratin behöver är förnyelse, och det verkar som om Sahlin i stort sett kommer gå i dom gamla upptrampade spåren i riktning högerut. Men med tanke på att det känns rätt orealistiskt att tänka sig att dom helt plötsligt skulle utse något radikalt kommunalråd från Norrbotten eller typ Göran Greider till partiledare så antar jag att Sahlin var ett hyfsat val. Hon är i alla fall en duktig och erfaren politiker, och hennes snygga sätt att ta sig levande igenom tobleroneskandalen tyder på att hon är ett retoriskt fenomen i samma liga som Palme. Det kan kanske gå bra för (s) med Sahlin vid rodret, men jag vågar inte hoppas på en återgång till gamla tiders folkrörelse-socialdemokrati och knappast heller någon utveclig till en fräsch och modern vänster. Det är dom alldeles för stela för. När (inte om) SAP rasar ihop så kommer det inte vara i eld och blod, utan snarare i ett moln av damm och spindelväv.

//Trotten