Ideologisk bloggenkät

Jag hittade en mycket intressant ideologisk bloggenkät på den utmärkta bloggen Ge oss ett val! som jag bestämde mig för att sno.

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Jag kan utan tvekan svara att jag är socialist. Men om jag ska precisera mig lite mera så blir det genast svårare. Precis som mitt smeknamn (öknamn?) och namnet på denna bloggen antyder så är jag medlem i ett parti som brukar kallas trotskistiskt. Dock så skulle jag varken vilja kalla mig själv eller partiet för trotskister. Möjligen någon sorts "post-trotskister", men det låter ju bara löjligt. Jag har lika svårt att definiera min egen "ideologi"närmare. Den innehåller inslag av klassisk marxism, lite leninism, lite trotskism, lite folkhemsnostalgi och lite mer frihetliga tankegångar. Dessutom så skiftar det lite beroende på vilket humör jag är på. Är jag på dåligt humör så blir jag genast en "cynisk och kallhamrad revolutionär av den hårdare skolan" medans jag oftast är lite mer eftertänksam och bäst kan beskrivas som "vanlig hygglig socialist som gillar fackföreningar och vill ha en stark offentlig sektor".

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Jag skulle nog säga nyliberaler av den äckligaste sorten. Du vet, dom som förespråkar en helt otyglad kapitalism och hävdar att det innebär lösningen på alla världens problem. Dels på grund av deras totala oförmåga att någonsin känna sig överbevisade trots att dom ser hur verkligheten sett ut där marknadskrafterna får härja fritt. Nyliberalerna verkar gå efter den militära devisen "om trängen och kartan inte stämmer överens så gäller kartan". Dessutom så föraktar jag dom för deras respektfyllda underdånighet inför "marknaden", och dom människor som sitter i företagstopparna, som dom verkar se som någon sorts gudar. Patetiskt...

3) Materialist eller idealist?
Det här var en knivig fråga. Både dom materiella förhållandena och idéerna är viktiga vad gäller att forma världen. Dom kompletterar varandra på något sätt.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Jag tycker inte det är särskilt meningsfullt att dela in tänkandet i dom två kategorierna (dessutom så är jag inte helt säker på vad det betyder), men jag tycker det känns rimligt att anta att konsekvensetik är vettigast. Men som sagt, jag får återkomma om detta.

5) Politiskt uppvaknande?
Det pratades en hel del politik hemma när jag var liten, och i alla fall min mamma hade rätt bestämda åsikter som naturligtvis påverkade mig (att jag dessutom var ett stort fan av Robin Hood påverkade mig naturligtvis också). Så jag antar att jag har varit "vänster" så länge jag har vetat vad det betyder. Lite mer "medveten" blev jag i början av högstadiet när jag började lyssna på Imperiet och Ebba Grön och därefter började läsa på lite mer för att jag ville veta vad tusan dom egentligen sjöng om. Mina politiska åsikter har alltså sin grund i Robin Hood, punk och mina egna mycket pubertala tonårsgrublerier.

6) Politisk detour?
"Detour"? Jag får återkomma när jag vet vad det betyder...

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Kan peka ut flera, som morsan, en lärare jag hade i högstadiet,flera partikamrater och Che Guevara, Robin Hood och Thåström ;)

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara här. Jag har läst många böcker som påverkat mig, men kan inte peka ut någon speciell.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Det finns många brister. En av dom är det bristande självförtroendet. Många socialister verkar inte själva våga se socialismen som möjlig.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Svårt att välja här. Skulle nog säga frågan om makten över vår värld. Demokratin. Fast det kanske är för brett för att räknas som en enskild fråga.

//Trotten

En manchett-proletärs bekännelser (eller drömmen om vita händer)

Ibland händer det att Trotten går ut i arbetslivet som en vanlig man. Så är fallet nu. Trotten vikarierar som pappersvändare på ett vanligt hederligt kontor inom den sk. "tärande sektorn", där han väcker stor munterhet med sin hybrid mellan det klassiska tjänstemannamodet och sin vanliga vardagsklädsel (en mycket stilig kavaj kombinerad med en solkig Sex Pistols-t-shirt, stuprörsjeans och Dr. Martens). Här kommer hans reflektioner över sin nya tillvaro som kontorsnisse.
Jag har egentligen aldrig varit någon händig människa. Jag byggde aldrig några trädkojor när jag var liten. Jag ockuperade en skrotbil på båtgården och kallade den min koja. Och lådbilar? Vad ska man med det till när man kan sno en kundvagn utanför den lokala ICA-affären och dödsföraktande rulla nerför närmsta backe, som en 9-årig kamikaze-pilot från skaraborgsslätten. När jag köper möbler på IKEA bukar dom oftast få stå i ett hörn och samla damm i ett par veckor innan till slut min pappa kommer och skruvar ihop fanskapet. Kort sagt: jag är inte Martin Timmel. Jag är inte heller idealbilden av den stålhårda proletären som äter havregrynsgröt till frukost och kastar en cementblandare längre än hundra meter. Jag avskyr den typen av kroppsarbete, och blir deprimerad av industrier. Jag har provat på både att jobba på fabrik och snickra i en verkstad, men jag blev bara deprimerad och längtade tillbaka till skolan. Jag, med min klena kroppsbyggnad och bekväma ölmage, är inte skapt för sådant arbete. Jag har ofta fått gliringar från borgare som sagt att "hur fan kan du vara arbetarklass när du inte kan behålla ett vanligt kroppsarbete längre än en månad?". Jag tänker inte slösa särskilt mycket spaltutrymme åt att dissa dom här borgarnas bristande klassanalys, utan nöjer mig istället med att konstatera att jag är glad att jag äntligen har ett jobb som jag trivs med.
//Trotten

Dom ledsna clownernas parad

Och så var det dags för nassarnas årliga propagandajippo i Salem igen. Den 9:e november är det tänkt att några hundra nationella neanderthalare ska träffas ute i Salem för att dansa på sin fallne kamrats grav ännu en gång. Jag orkar inte ens bli upprörd den här gången. Svinen gillar tydligen att ta tåget långt ut åt helvete i Stockholms förorter för att håna minnet av en kille som blev mördad pga. att han umgicks i fel kretsar. Tragiskt...
Misstolka mig inte nu, jag tycker naturligtvis att det var mycket olyckligt när stackars Daniel Wretström blev mördad en mörk vinterkväll. Han förtjänade inte att dö. Trots att han "var nazist". Killen var typ som halva den svenska nazirörelsen. En vanlig hygglig grabb, korkad såklart men ändå hygglig, som riktade sin ilska åt fel håll och började hänga i fel kretsar när tillvaron blev för jävlig. Klart att han förtjänar en minnesstund, men inte av hans gamla "vänner", som övergav honom full och sårbar ute i en snöstorm mitt i natten. Dom enda som verkligen är värda att ordna en minnesstund för honom är dom som verkligen bryr sig, dom som inte försöker göra honom till en martyr för en ideologi som bara har inneburit krig och barbari, hans familj.
//Trotten

Dagen efter

Ja vad ska man säga om gårdagens aktionsdag mot A-kassereformen? Det gick väl hyfsat som jag förstått saken. Även om det inte blev samma kaos som jag hade hoppats på. Men nu har man i alla fall fört fram en kraftfull markering, och även om detta inte är något som kommer avskräcka regeringen så kanske det i alla fall har inspirerat folk. Nästa gång sänker vi dom jävlarna!



//Trotten

Arbetare och arbetslösa tillsammans mot borgarna

För er som eventuellt har missat det: SAC- Syndikalisterna har utlyst en politisk strejk i morgon för alla SAC-anslutna och oorganiserade, i protest mot borgarnas attacker på A-kassan.
Ta reda på vad som händer på din ort och gör en insats. Även om man inte själv skulle beröras av strejken (dvs. vara medlem i ett LO-förbund och därmed förbjuden att delta i strejken) så kan du göra en insats. Delta i en blockad, demonstrera, dekorera stan med regimkritiska affischer eller varför inte en schysst väggmålning i protest mot A-kassereformen, streaka över en fotbollsplan, dumpa sopor utanför Svenskt Näringslivs kontor, häng en banderoll från lämplig väggbro, släng en tårta på din lokala näringslivspamp. Tillsammans ska vi ge borgarna en 15:e november dom aldrig kommer glömma.
//Trotten

Det jäser i den svenska surdegen

Nu börjar det jäsa i den svenska surdegen. Borgarna hade visst trott att dom ostraffade skulle kunna rycka undan mattan under fötterna för alla oss arbetslösa och arbetare som har arbetslöshetsförsäkringen som en sista livboj på en brutal arbetsmaknad där djungelns lag allt mer börjar råda. SAC-Syndikialisterna varslar om politisk strejk och flera fackklubbar i andra förbund börjar ansluta sig, samtidigt som LO:s ledning allt mer börjar pressas till att visa vems sida dom står på, arbetarnas eller arbetsgivarnas. Och om borgarna tycker att det är jobbigt nu så ska dom bara tänka sig det primalskrik som kommer stiga ur folkhavet när sveriges hundratusentals arbetslösa förlorar sin inkomst samtidigt som alla som haft turen att få en anställning ser sina löner sänkas. Jag har ett ord för tungan nu, kamrater, och det är klasskamp!

//Trotten