Låt överklassen skura sina egna toaletter

Den alltjämt pågående pigdebatten om skattelättnader för hushållsnära tjänster har pågått sedan nationalekonomen, sedermera moderata riksdagsledamoten, Ann-Marie Pålsson framförde stolligheterna för gången 1993. Hon menade att skattesubevtionerade städ-jobb i överklasshem skulle ge svårplacerade och "lågproduktiva" kvinnor och ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden.
Hela borgerligheten, samt delar av SAP:s toppskickt har ställt sig bakom det här förslaget. Man har beräknat att dom här skattelättnaderna skulle kosta statskassan ungefär en miljard och ge 3 000 arbetstillfällen. Men samma summa skulle ge lika många jobb inom den offentliga sektorn. Så, hur kommer det sig att borgarna helt plötsligt kan acceptera att man lägger 1 miljard ur statskassan på att städa hos den välmående medelklassen och övergödda överklassen medans dom sätter gåsleverpatén i halsen av upprördhet när någon från vänsterkanten föreslår att man ska lägga en extra miljard på offentliga sektorn som gynnar alla? Jag tror ni vet svaret. Svaret stavas klasspolitik. Borgarna och deras kompisar vill förstås ha rena och fina hem, men dom vill inte själva behöva smutsa ner sig.
En vacker dag så kommer Ann-Marie Pålsson och hennes överklasskompisar få skura toaletterna hemma hos mig och alla andra som dom vill pracka på skittjobb till skattesubventionerad skitlön. Men tills den dagen kommer, så kan dom väl för guds skull städa sina egna jävla hem!
//Trotten